It's a party in the USA

Förlåt för att det är så sent, det är inte ens säkert att personerna som kommenterade läser min blogg fortfarande MEN, här kommer i alla fall svaren.



Svar: Jag går i skolan här på andra sidan jorden i en skola som heter Hanford High School där jag är en 12:a vilket är en Senior. Jag har en värdfamilj som jag bor hos, men jag hade turen att faktiskt känna min familj innan jag kom hit pga min mor och hennes utbytesår för ca. 30 år sedan då min värdmamma var hennes värdsyster.
Jag åkte hit helt själv.


Svar: Haha, tackar man tackar! :)
Jag har enda sen barnsben velat åka till USA och spendera tid här, och när jag blev lite äldre runt 10-11 år kanske sa jag till min mamma att jag verkligen ville åka och gå på en high school. Så det kom inte som en chock för min familj när jag sa att jag ville åka förra året. Det var tänkt att jag skulle åka efter 2:an på gymnasiet men jag bestämde mig i mars 2010 (när jag gick i ettan på gymnasiet) att jag ville åka samma sommar. Min älskade mor kontaktade massa olika organisationer för att se om de fortfarande tog emot applikationer och om det fanns någon ledig plats för mig eftersom vi var så sent ute. (Det var mindre än 5 månader kvar tills avresedatumet när jag bestämde mig) Det är lätt att komma i kontakt med utbytesorganisationer, du kan googla det och då kommer massvis med alternativ komma upp och när man klickar in på deras hemsidor finns all infromation där. Annars är det bara att ringa så kan de svara på ALLA frågor. Jag reser med EF som jag rekommenderar, jag tycker att dom har gjort ett jättebra jobb och har inga klagomål.
Mina värdföräldrars barn, mina värdsyskon bor fortfarande hemma, det är alltså bara jag som har kommit till i familjen.


Svar: Haha, det är en LÅNG historia som jag inte orkar gå in på, MEN jag kan kort sammafatta historian genom att säga att på grund av ett missförstånd med en kompis, ljög jag för mina värdföräldrar om var jag hade spenderat natten, fick så dåligt samvete att jag berättade (även fast de redan visste om att jag ljugit) och jag fick utegångsförbud. Har inte varit "in trouble" sedan dess. Utegångsförbud var inte alls roligt måsta jag säga.




Svar: Har precis svarat på samma frågor om du tittar där ovan. :)



Svar: Om jag ska vara helt ärlig så måste jag säga att skolan i Sverige är MYCKET svårare än skolan här. Jag kommer knappt ihåg nåt från nian, men mitt år här är absolut lättare än nian och ettan på gymnasiet. Jag har inte direkt ansträngt mig jättemycket och jag hade straight A's en hel termin.


Svar: Det mesta jag gör är faktiskt roligt här, vilket jag älskar!! Haha.
Jag har nu varit i USA i lite mer än 5 månader. När jag kom hit så fick jag reda på att min älskade värdmamma hade redan innan jag anlänt pratat med coachen för tjejernas vattenpolo lag och hon ville verkligen att jag skulle prova på vattenpolo. Jag började skratta när hon berättade detta för jag har inte det BLEKASTE aning om hur vattenpolo fungerade. Men jag gick på en träning sen var jag fast (även fast jag joined the team during hell week) och jag är så himla tacksam att min värdmamma fick iväg mig på den där första träningen.
Jag kom snabbt igång med vattenpolon och jag var en utav de bästa simmarna under hela säsongen. Har simmat sen jag var i 5 årsåldern.